Det råder en skriande brist på ett barn- och ett folkhälsoperspektiv i dagens stadsplanering. Charlotte Holst från Stadsbyggnadskontoret kommenterar (DN041019) bristen på grönytor i kvarteret Kojan på Kungsholmen, Stockholm, med orden: ”Det ska gå att köra (bil) överallt”. Hon påstår vidare: ”Det är en urban miljö. Barn får leka på parkytorna. Man kan inte få allt”. Hon säger vidare helt aningslöst: ”Jag föreställer mig att man (föräldrar och barn) kanske går på Friskis och Svettis tillsammans på kvällen”. Liksom istället för att leka på gården där man bor och när man får lust!
Bostadsområden utformas medvetet och för lång framtid framöver med klara brister för både vuxnas och barns möjlighet till lek och spontanrörelse i närmiljön. Samma misstag gjordes nyligen då man byggde Hammarby sjöstad utan minsta tanke på att de boende vill vara ute och röra på sig utan att boka tid. Idag visar forskningen tydligt att ett ökat stillasittande leder till folksjukdomar. Och tvärtom, att daglig utevistelse i natur, park eller trädgård leder till ett friskare liv. (Norling, I. & Larsson E-L. 2004)
Om vi ser till speciella hälsoproblem som hjärt- kärlsjukdom, stress, psykisk ohälsa eller om vi ser till handikappades, äldres eller kvinnors hälsoläge, så är just den allsidiga stimulansen av väsentlig betydelse. Här har de naturbaserade aktiviteterna som friluftsliv, trädgård, djur, motion, fiske och promenader särskilt goda effekter. Just närheten till miljöer och anläggningar som stimulerar att spontant röra på sig utomhus är det väsentliga.
I fler än hälften av landets kommuner har fritidsförvaltning och nämnd försvunnit. Samtidigt har antalet anställda inom den kommunala fritidssektorn minskat med över en tredjedel under det senaste decenniet. Mycket kompetens, erfarenhet och viljekraft har gått förlorad till följd av kortsiktigt ekonomiskt handlande. Riksdagen har nu beslutat om att fysisk aktivitet ska vara ett sätt att uppnå hälsa. Regeringen ta krafttag mot stillasittandet. Det är av högsta prioritet i folkhälsoarbetet att främja fysisk aktivitet i befolkningen, inte minst genom stödjande närmiljöer.
Men många faktorer hämmar rörelsefriheten och stimulerar istället en stillasittande livsstil som bidrar till övervikt och fetma, hjärt- och kärlsjukdomar, stroke, typ II diabetes, högt blodtryck, vissa former av cancer (framförallt tjocktarm och bröst), benskörhet, depression och oro/ängslan. Studier visar tydlig koppling mellan möjligheten att lätt kunna ta sig en promenad i närområdet, till fysisk aktivitetsnivå och minskad förekomst av sjukdom. Äldre t som exempelvis går från passiv livsstil till hög fysisk aktivitet, kan förlänga oberoendet och klara sig själva i ytterligare 8 – 10 år och halvera risken för stroke m.m.
Övervikten och fetman orsakas i de flesta fall av en obalans mellan energiintag (mat och dryck) och energiförbrukning (fysisk aktivitet). 55 procent av männen och 39 procent av kvinnorna i Sverige är överviktiga (FHI okt 2004). Det är fyra gånger vanligare att en kvinnlig arbetare lider av fetma än en högre kvinnlig tjänsteman. 44 % av männen och 46 % av kvinnorna når inte upp till rekommendationen för daglig fysisk aktivitet om minst 30 minuter på måttlig nivå motsvarande snabb promenadtakt. Fjorton procent av befolkningen är helt stillasittande på fritiden och även här ses ett starkt socialt samband. Lågutbildade sitter betydligt mer stilla på fritiden jämfört med högutbildade. Det mesta tyder på att en mycket stor andel av befolkningen i Sverige har minskat sin aktivitetsnivå och energiförbrukning.
Det kan tilläggas att otillräcklig fysisk aktivitet och dåliga matvanor idag klassas som en lika stark riskfaktor som rökning för hjärt-kärlsjukdom, men är alltså mycket vanligare i befolkningen (14 % av män och 19 % av kvinnor räknas som dagligrökare i Sverige idag). I USA är en stillasittande livsstil tillsammans med felaktig kost på väg att gå om rökning när det gäller sjukdomsbörda och antalet dödsfall. I USA beräknas att 400 000 dödsfall (16.6 % av totalen) inträffar varje år till följd av stillasittande och felaktig kost. Vi ser en liknande trend i Sverige och övriga Europa, även om vi är fasförskjutna 10-15 år.
Utvecklingen på nordvästra Kungsholmen, där barns lekrevir tas bort eller inte planeras in på planeringsstadiet, speglar således en mer övergripande trend i samhället bort från vardaglig spontan rörelse och lek, mot organiserad träning och motion som kräver närvaro på en viss plats vid en viss tidpunkt och som främst attraherar resursstarka grupper. Att en viss del av befolkningen tränar, motionerar och idrottar på fritiden kompenserar inte för nedgången i energiförbrukning på befolkningsnivå som skett genom stillasittande arbeten och ökad passiv transport, t ex med bil. De flesta privatresor i tätort är kortare än tre kilometer. En alldeles lagom sträcka att promenera eller cykla om det är planerat för rörelse.
Vi har även varit synnerligen effektiva i att eliminera rörelse i vårt dagliga liv genom olika uppfinningar såsom fjärrkontroller, automatiska dörröppnare, rulltrappor och e-post. Till detta kommer att energiintaget har ökat över en 10-års period med minst 100 kilokalorier per dag. Detta tillsynes lilla extra dagliga energitillskott motsvarar ungefär 23 minuters extra promenad i rask takt om kroppsvikten ska hållas konstant.
Faktum är att daglig kontakt med naturen och grönytor har ett starkt samband med hälsa och välbefinnande. Närmiljöns utformning och tillgänglighet är av mycket stor betydelse för om vi rör på oss eller inte. Speciellt viktigt är detta samband för barn, äldre och funktionshindrade. Parker och grönytor bör finnas i omedelbar närhet till bostaden och inom fem minuters promenad. Vägen till parken måste vara trafiksäker om föräldrar ska våga släppa ut sina barn. Så gott som alla använder regelbundet en attraktiv park om den är belägen inom en 200 meters radie från bostaden. Med ökande avstånd sjunker nyttjandegraden. I dag bebyggs tätorter allt tätare och antalet grönytor minskar.
Kvaliteter som ljus, frisk luft, grönytor och parker riskerar att stryka på foten när bebyggelsen förtätas alltmer och försvårar möjligheter till lek och rörelse i närmiljön. Barns och ungas möjlighet att fritt och säkert röra sig i sitt närområde, exempelvis, har stor betydelse för hälsa och avgörs i stor utsträckning av utformningen av lek- och utemiljöer i bostadsområden och runt förskola/skola. Men många av dagens bostadsområden, speciellt i storstadsregionerna, omöjliggör i praktiken lek och rörelse pga parkerade bilar, hög trafikvolym och fordonshastighet. Forskning visar att barn i trafikseparerade områden har väsentligt högre rörelsefrihet och möjligheter att på egen hand ta sig till skola, grönområden och kamrater jämfört med barn i områden med livlig trafik.
Förståelsen för hälsoeffekterna av daglig fysisk aktivitet utomhus ökar, men måste byggas in i själva planprocessen. Plan- och bygglagen anger att ”Inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse skall det finnas lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse…”. Vidare anger lagen (3 kap. 15 §) att ”Om tomter tas i anspråk för bebyggelse som innehåller en eller flera bostäder eller lokaler för barnstuga, skola eller annan jämförlig verksamhet, skall det finnas tillräckligt stor friyta som är lämplig för lek och utevistelse på tomten eller utrymmen i närheten av denna.”. Tycker dagens stadsplanerare i Stockholm verkligen att de lever upp till plan- och bygglagens intentioner? I regeringens strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnens rättigheter (prop. 1997/98:56) framhåller man att barnperspektivet ska utvecklas så att barnets bästa sätts i centrum. En av förutsättningarna för att stärka barnens rättigheter som samhällsmedborgare är att alla beslut som rör barn genomsyras av ett barnperspektiv. Exemplet ovan visar att barnperspektivet ofta får stryka på foten i samhällsplaneringen.
Den svenska folkhälsopolitiken har som övergripande mål att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Totalt finns 11 folkhälsomål, varav nummer fem rör sunda och säkra miljöer. Enda sättet att nå denna måluppfyllelse är att göra hälsokonsekvensbedömningar (HKB) med samma självklarhet som alla större projekt idag ska miljökonsekvensbeskrivas. HKB innefattar även en analys av hälsokonsekvenser för olika svaga grupper. HKB är konstigt nog inte lagstadgad trots att statens övergripande mål för hållbar utveckling rör både ekonomi, miljö och social utveckling, där folkhälsa ingår. Regeringen har utlovat att en utredning ska göras i frågan. Vid WHO:s fjärde ministerkonferens om hälsa och miljö i Budapest tidigare i år enades miljöministrarna om ett utkast till en europeisk handlingsplan för barns miljö och hälsa, med stort fokus på negativ påverkan från både närmiljö och transport.
Aktiv transport är ett nyckelområde för ökad fysisk aktivitet i befolkningen: Promenad och cykling är de vanligaste aktiviteterna; de är enkla att integrera i vardagen; de är inte speciellt resurskrävande; de flesta människor äger redan en cykel; och de bidrar till hållbar utveckling och miljö. Transportpolitiska mål anger bland annat att cykling och gång ska öka, andelen resor med bil ska minska, möjligheten för rörelsehandikappade, barn och ungdomar och äldre att på egen hand förflytta sig ska öka. Men flera rapporter anger att det går åt fel håll ur ett miljö- och hälsoperspektiv: Enligt Statens Institut för Kommunikationsanalys (SIKA) kommer gång- och cykeltrafiken att minska med 4 procent till 2010 medan biltrafiken förväntas öka med 29 procent under samma period. Om inga ytterligare åtgärder vidtas beräknas utsläppen öka med ca 19 procent jämfört med 1990. Den tätortsnära luftkvalitén och buller är andra områden där trenden är negativ.
Det är viktigt att poängtera att en vändning av trenden mot ökat stillasittande och fetma kommer att kräva en attitydförändring bland beslutsfattare och tjänstemän inom alla samhällssektorer, speciellt trafiksektorn och den fysiska samhällsplaneringen. De som i nuläget har en helt stillasittande fritid behöver komma ut i friska luften i ett första steg utan att för den skull behöva utstå en hälsofientlig stadsmiljö. För många i befolkningen är ”Friskis och Svettis” eller chicka gym överhuvudtaget inget alternativ. I arbetet med att ta fram ett underlag till en handlingsplan för goda matvanor och ökad fysisk aktivitet som regeringen har gett till Statens folkhälsoinstitut och Livsmedelsverket, är den fysiska samhällsplaneringen och transportområdet mycket centrala områden där vi kommer att lägga fram en rad förslag på insatser i januari 2005. Det är dags att dessa sektorer inser sin egen potential att medverka till en bättre folkhälsa. Det är också viktigt att forskning kring stadsplanering börjar inkludera utfallsmått som välbefinnande och fysisk och psykisk hälsa.
Johan Faskunger, utredare Statens Folkhälsoinstitut
Peter Lamming, utredare Statens Folkhälsoinstitut
Debattartikel 2004 (jag har faktiskt glömt vilken tidning vi skickade den till…)