I dagens samhälle med många stillasittande ”aktiviteter” uppmuntras ofta människor att röra på sig under vardagens gång. En sådan naturlig form av så kallad smygmotion är trappan. Men kan användande av trappan verkligen ge hälsoeffekter? Här följer några intressanta rön som undersökt just detta. Forskning visar att människor som regelbundet använder trappor har bättre hälsa än de som istället väljer hissen/rulltrappan, inklusive förbättrad kondition, styrka och viktnedgång, lägre kolesterol, och lägre risk för benskörhet (Olson et al, 1991; Loy et al, 1994; Coupland et al, 1999; Boreham et al, 2000). Utöver dessa positiva resultat har färre dödsfall rapporterats hos grupper som regelbundet tar trappan jämfört med regelbundna användare av rulltrappa/hiss (Paffenbarger et al, 1993), och fler dödsfall hos grupper som anger att de har svårt att använda trapporna (Haapanen-Niemi et al, 1996).
Att använda trappan verkar dessutom vara en tidseffektiv form av fysisk aktivitet: Benn et al (1996) undersökte de fysiologiska kraven hos äldre män för tre olika former av fysisk aktivitet; styrketräning, vanlig promenad på plant underlag och promenad i trappor. Att promenera uppför tre-fyra våningar i måttlig takt visade sig generera samma positiva fysiologiska effekt (’peak circulatory stress’) som 10 minuters promenad på plant underlag bärandes 15 kg, eller 4 minuters promenad uppför en relativt brant backe. Även om styrketräning är en allsidig träningsform och bör utföras för dess gynnsamma, mångsidiga effekter på kroppen, gav inte styrketräning med submaximala vikter högre effekt (’peak circulatory stress’) än några minuters gång i trappan för de äldre männen.
Energiåtgången per trappsteg har testats i empiriska studier (Teh & Aziz 2001; Bassett et al 1997) och verkar ligga runt 0.15 kcal för uppstigning och runt 0.05 kcal för nedstigning per trappsteg för personer som väger 70 kg och som promenerar i vanlig promenadtakt. Regelbundet användande kan ge resultat på sikt: Brownell et al, som var pionjärer på den här typen av forskning, menar att en 80 kilo tung person som varje arbetsdag i ett års tid tar trappan uppför och nedför två våningar får en extra energiförbrukning som motsvarar en viktnedgång på ca 2.7 kilo (Brownell et al 1980).
Att uppmuntra fler människor att ta trappan kan emellertid även leda till viss ökad risk för skador: Nästan 500 dödsfall sker årligen i Storbritannien efter fall i trappor i bostaden, exempelvis (Consumer Safety Unit DTI, 1997), de allra flesta vid nedstigning. Detta gör trappan till hemmets farligaste plats. Det bör poängteras, emellertid, att trappor i offentliga miljöer oftast är annorlunda utformade än hemmets ofta mer branta design. Roys (2001) menar även att många olyckor kan förebyggas genom förbättrad design på trappor, framförallt genom att förlänga trappstegen så att trappan blir mindre brant.
Johan Faskunger
Fil dr Fysisk aktivitet & folkhälsa