Skillnaden mellan våra intentioner och faktiska agerande är ofta stor. Talesättet “skillnaden mellan tanke och handling” är möjligen aningen slitet, men det finns områden där det är riktigt talande och still going strong. Ta fysisk aktivitet som exempel: Jag vågar påstå att de flesta svenskar har en någorlunda positiv bild av att röra på sig aktivt och allt vad det innebär för hälsan – och då menar jag inte hård träning med blod, svett och tårar, utan framförallt lättare aktiviteter såsom promenader. Intentionen och planerna till förändring finns nog hos de flesta och är med största sannolikhet mer avancerade än ogenomtänkta nyårslöften skanderade i svaga stunder. Målet med regelbunden aktivitet kan till och med sträcka sig bortom “att komma i baddräkten framåt vårkanten” för den delen, men någonstans på vägen från “sagt” till “gjort” uppstår problem.
Problemets kärna ligger egentligen inte i att människor har svårt att börja röra på sig, utan har mer med bibehållandet under längre tid att göra. Ganska många tar sig följaktligen från intention till handling, men får problem när de försöker upprätthålla ett aktivt liv på sikt. Och det är kanske inte så konstigt med tanke på hur vårt samhälle har förändrats, speciellt de senaste 30-40 åren. Vi lever i ett samhälle som tyvärr uppmuntrar stillasittande och sannolikt hindrar människor från att uppnå regelbunden smygmotion: Bilismen och TV-tittandet har ökat; många jobb är stillasittande och vi tar hellre bilen än cykeln till jobbet; vi väljer av gammal ovana rulltrappan eller hissen framför den vanliga trappan; och vi har uppfunnit högvis med prylar för att slippa anstränga oss fysiskt, såsom motorgräsklippare, rullband på flygplatser, fjärrkontroller m.m. Att vara regelbundet aktiv, oavsett om du siktar på 30, 60 eller 90 minuter per dag, är således en inte helt lätt uppgift. Det är ungefär som att simma uppströms i en starkt strömmande flod – det går att genomföra men chansen att lyckas har minskat eftersom vi har rationaliserat bort spontanmotionen. Det är ironiskt att vi i vår högteknologiska och moderna tid – en era som medfört fantastiska genombrott såsom resor till månen, internet och sjukdomsvaccin – har så otroligt svårt att tackla problemet med stillasittande och med övervikt och fetma.
Trots vår miljö finns det goda möjligheter för de flesta att faktiskt ta steget från tanke till regelbunden handling – och det steget underlättas av planering och framförhållning. Börja med att se dig omkring och hitta tillfällen till smygmotion, t ex att gå av två busshållplatser tidigare och promenera hem, ta en promenad på lunchen, eller lek med dina barn istället för att stå vid sidan om. Undvik stillasittande! Begränsa TV-tittandet till en timme om dagen, försök att ställa bilen och istället använda mer aktiva transportmedel då och då, och välj den vanliga trappan istället för rulltrappan eller hissen. Den skeptiske kanske tvivlar på att sådana inslag av fjuttmotion har någon effekt, men forskningen har tydligt visat att denna metod a la ”många bäckar små…” är effektiv. Dagligen återkommande aktivitetspass är ofta minst lika bra som att träna mer strukturerat två gånger i veckan.
När man väl har tagit steget in i handling kommer det att dyka upp situationer som riskerar att sätta käppar i hjulet. Var förberedd! När polaren Per ringer och vill komma över på en fika och slöa framför TVn, föreslå att ni möts nere på gymmet istället. Är det två veckor kvar till en högtid? Var medveten om att högtider kan innebära en risk för stillasittande. Planera in gott om smygmotion och aktiva aktiviteter. Både den tjocka och smala släkten mår nog bra av en långpromenad på juldagen.