Bostadsbolagen använder mer och mer begrepp som ”friluftsliv” och ”ett aktivt liv” i sin marknadsföring av nya bostadsområden och stadsdelar i syfte att höja attraktiviteten och försäljningstakten på hus och andra fastigheter. Kännetecknande för många av dessa områden är att de ligger nära skogen och naturområden och att de lockar barnfamiljer att flytta dit.
Ambitionen med dessa satsningar är givetvis lovande. Från att förr mest ha brytt sig om själva husen och kvaliteten i inomhusmiljöerna, börjar fler och fler aktörer inse värdet av att utomhusmiljön utformas på ett attraktivt sätt generellt, och skapar goda förutsättningar till fysisk aktivitet, motion och lek specifikt. Fler och fler intressenter väljer bostadsområde utifrån förutsättningarna till en aktiv fritid (även om närheten och tillgängligheten till annan service och utbud och jobbtillfällen fortsatt är viktiga faktorer). Forskning visar dessutom att invånare i ”rörelsevänliga” bostadsområden har bättre hälsa och är mer fysiskt aktiva jämfört med invånare i ”rörelsefientliga” områden, oberoende av faktorer på individnivå (inkomst, utbildning, kön, osv).
Men för att skapa dessa goda möjligheter till fysisk aktivitet krävs långt mer än närhet till skogen. Don’t get me wrong: Skogen är en unik och mycket viktig resurs för friluftsliv och fysisk aktivitet, inte minst i stadsnära miljöer där större sammanhängande grönytor kan vara en bristvara. Skogen blir en grön lunga och plats för återhämtning bortom den tätbebyggda friluftsstaden. Problemet är snarare att områdena riskerar att råka ut för ”Kejsarens nya kläder” om planeringen inte från början ser till att utforma områdena med ytor och anläggningar som stödjer lek, rörelsefrihet, motion och idrott. Om området utsmyckas med hus och fastigheter på alla ytor blir villkoren till fysisk aktivitet undermålig. Om inte dessa områden ”står ut” i jämförelsen med vanliga områden tappar man värdet och ryktet snabbare än Usain Bolt springer 100 m – åtminstone snabbare än han springer 200 m… Risken är då att området inte hinner ”sälja slut” innan ryktet sprider sig att området inte var så speciellt när allt kom till kritan.
Planering och utformning för fysisk aktivitet kräver specialkunskaper om olika gruppers behov och intressen och hur man utformar smarta lösningar för ett aktivt liv. Den här kunskapen finns idag, inte minst tack vare en snabbt växande vetenskaplig kunskapsbas om vad som fungerar och vad som inte fungerar. En annan viktig källa till kunskap är att involvera boende och eventuella framtida boende mycket tidigt i planeringen av området. Eller som Världshälsoorganisationen WHO säger:
“A healthy, active city is one that is continually creating and improving opportunities in the built and social environments and expanding community resources to enable all its citizens to be physically active in day-to-day life.”
Bostadsbolagen och kommunerna har en hel del kvar att bevisa i utformningen av sina friluftsstäder. Det är definitivt dags för nästa steg i planeringen. Vem tar första steget?
Johan Faskunger, ProActivity AB
Fil dr Fysisk aktivtet och folkhälsa
14 april, 2014