Svartlösavägen i mitt hjärta…

Min fru har nyligen börjat cykla till jobbet. Rutten går från Tullinge via Långsjön och Fruängen mot Västerbron och sedan Solna. För er som inte är bekant med Stockholmsgeografin kan jag nämna att det är en resa från de sydligaste delarna av Stockholm, via de centrala delarna och vidare till början av norrort. Trots att sträckan är drygt 2 mil, är cykelalternativet det snabbaste färdmedlet till jobbet! Det tar strax över timmen att cykla den sträckan (när man väl har hittat den lämpligaste vägen vill säga…).
I takt med att hennes cykelerfarenheter på sträckan har vuxit, har den urusla infrastrukturen för cykelpendling blivit ett alltmer centralt samtalsämne vid köksbordet. ”Vilken rutt ska jag ta?” ”Det finns ju inga skyltar!”. ”Vilken idiotisk planering för cykel” osv. Att hitta från söderort till centrala Stockholm är inte en lätt uppgift om man väljer den smidiga, och miljö- och hälsovänliga cykeln. Det saknas en meningsfull skyltning/vägvisning för cyklister, cykelbanor tar plötsligt bara slut och det finns ett mycket stort antal platser som är direkt livsfarliga för cyklisterna. De regionala cykelstråk som Vägverket (numera Trafikverket) talat om i över 30 år är ”nowhere to be seen”. Vilken skandal!
Vi roade oss en gång (vi är lättroade…) med att låta reseplaneraren föreslå en cykelrutt mellan Tullinge och Solna. Det blev ett mycket intressant och framförallt detaljerat förslag som innebar ett omständligt besök i nästan varenda ort i söderort och lite till. 1 tim och 38 minuter skulle det ta att cykla den föreslagna rutten enligt planeraren, och rutten var aldrig i närheten av den rutt som alla cyklister verkar välja i verkligheten! Det finns många, många brister att rätta till innan vi kan sägas ha en infrastruktur för cykling i Stockholm med omnejd.
Men allra värst på denna sträcka – den obestridlige tungviktskungen i idiotisk planering för cykeltrafik – är Svartlösavägen. Svartlösavägen är en ca 3 km lång gata som startar vid Långsjön på gränsen till Huddinge och sträcker sig fram till Fruängen och E4/E20. Denna gata är oerhört viktig som pendelstråk för cyklister som kommer söderöver och ska mot centrumhetsen eller tvärtom. För det första är cykelbanan alldeles för smal, vilket ställer till en hel del problem. Det går inte att köra om en annan cyklist på ett smidigt sätt eftersom banan är för smal. För det andra är cykelbanan enkelriktad. Det ligger en skola precis i anslutning till Svartlösavägen, och eftersom cykelbanan är enkelriktad på skolans sida tvingas elever antingen att cykla mot färdriktningen (och bryta mot trafikreglerna) eller ta sig över Svartlösavägen två gånger för att komma fram till skolan. Det senare alternativet är klart farligare för liv och lem och bryter mot nollvisionen i trafiken. För det tredje är Svartlösavägen alldeles för bred och överdimensionerad för den biltrafik som trafikerar sträckan. Det är välkänt sedan länge att raka och breda vägar driver upp hastigheten på motorfordon, vilket dramatiskt ökar risken för att dödas eller skadas allvarligt i trafiken. Svartlösavägen skulle med enkelhet kunna byggas om med bredare cykelbanor på båda sidor vägen och smalare körfält för motorfordon. Cykelbanorna skulle kunna vara upphöjda 1 dm mot körbanan så att motorfordon från sidogator måste ta sig över detta fartgupp innan de kör ut på Svartlösavägen. Detta skulle öka säkerheten och tryggheten väsentligt. För det fjärde är cykelbanorna osammanhängande och tar abrupt slut på många ställen, t ex vid busshållsplatser där bussar stannar precis där cyklisterna färdas. Busshindret gör att cyklister tvingas ut i körbanan för att ta sig runt bussarna vid busshållsplatserna, vilket orsakar farliga trafiksituationer ”i onödan”. Om inte detta vore nog, så är cykelbanorna i uselt skick på Svartlösavägen. Det är fullt av gupp och hål i asfalten, vilket ofta ställer till problem och kan vara livsfarligt för cyklisterna. Många av de mer snabbcyklande trafikanterna (”Medelålders män i lycra”) väljer ofta att cykla ute i körbanan istället.
Det man snabbt kan konstatera angående standarden på cykelinfrastrukturen på Svartlösavägen är att bristerna och problemen måste ha varit kända sedan länge av Stockholms stad. Cyklisterna som använder denna rutt är väl medvetna om problemen och de boende måste också vara varse bristerna. Frågan blir då varför staden och de ansvariga för cykeltrafiken inte har gjort nåt åt Svartlösavägen när det finns så uppenbara brister? Men det är väl som det brukar vara: Så länge man inte har nåt projekt som rör biltrafik i området, kommer man absolut inte att prioritera framkomligheten för cyklisterna!

Inga kommentarer

Kommentera

Din e-postadress publiceras inte.Obligatoriska fält är markerade med *